Recensioner för "Foogy", Olov Johansson och Catriona McKay
"Uppländske nyckelharpspelaren Olov Johansson och skotska harpisten Catriona McKay har musicerat ihop tidigare, på scen och som gäster i varandras musikaliska projekt, samt under en gemensam Sverigeturné förra sommaren. Nu har de gjort en duoskiva där de delar på utrymmet och förenar svensk folkton, polska och Byss-Calle-tradition med det keltiska arvet. Och mer än så, deras respektive instrument tycks frigöra sig från sina ursprungstraditioner och improvisera fram en fintrådig, personlig klangväv - ett givande och tagande där också de äldre melodierna ges helt nya dimensioner. Det må gälla ett skotskt harpstycke från 1700-talet, eller en polska efter Gabriel Höök. Flera av melodierna har de dessutom skrivit själva. Johansson och McKay är båda mästerliga instrumentalister, men det är lyhördheten mellan dem som är skivans stora behållning, förmågan att växla soloutrymme och variera spelet från det skiraste lyriska till de pådrivande dansrytmerna i The foggy set."


Ulf Gustavsson, Upsala Nya Tidningen


"Samarbetet mellan Olov Johansson och Catriona Mc¬Kay tog extra fart förra sommaren med en gemensam Sverigeturné. I bagaget låg då många meriter från den svenska respektive skotska folkscenen. Johansson är särskilt bekant från gruppen Väsen medan McKay fick sitt genombrott i Fiddlers Bid.

”Foogy” ger en välfylld presentation av duon. Albumet rymmer svensk och keltisk musik, traditionell såväl som nykomponerad. Johansson (svensk nyckelharpa) står bakom hälften av låtmaterialet medan McKay (skotsk harpa) skrivit ett par stycken. Tillsammans gjuter de nytt liv i spännande traditioner.

 Det mesta låter stillsamt och utsträckt, men det hettar till ibland, om än utan den vilda ådra som ryms i den skotska traditionen. Lidelsen är där, och samspelet övertygar. Duon förmedlar varma bilder och ett vackert vemod."

Gert-Ove Fridlund, Hallands Nyheter


"Sensibelt och lågmält – men ändå med stor dynamik och melodisk skönhet om man ger sig tid att luta sig tillbaka och verkligen lyssna. För det här är musik som inte pockar på uppmärksamhet men som ger mycket om den tillåts växa efter ett antal lyssningar. Olov Johansson (Väsen) är världsmästare på nyckelharpa, McKay hör till världseliten på skotsk harpa. Här samspelar de två instrumenten och musikanterna på ett utmärkt sätt. Egna kompositioner blandas med traditionell brittisk och svensk folkmusik. Helt otrendigt, men tidlöst och mycket slagkraftigt, smått innovativt, i det anspråkslösa formatet."

Sune Liljevall, Arbetarbladet


"Mötet mellan Olov Johanssons svenska nyckelharpa och Catriona McKays skotska harpa blir en åktur in i dimmiga landskap. Landskap som är magiska, mytiska och vackra. I musiken befinner man sig i en evig skymning eller en dröjande soluppgång. Horisonten är rosaskimrande och naturen trolsk.

 Det är två otroligt skickliga musiker som efter att sprungit på varandra på olika festivaler med deras respektive band, Väsen och Fiddlers Bid, bestämde sig för att samarbeta. Tur är det. För samarbetet ger oss Foogy där musiken är allt annat än felstavad. Höjdpunkter som Mr Fish och Early Sun Polska ger albumet ytterligare skimmer.

För en tidig morgon eller en väldigt sen natt har, som de säger, båda sina fördelar."

Lovisa Eriksson, Nya Wermlands-Tidningen


"Olov Johansson, till vardags nyckelharpist i Väsen, tillika en av rikets främsta spelmän, träffade Catriona McKay från skotska Fiddlers Bid under en gemensam konsert i Stockholm. Hon spelade Eric Sahlströms Spelmansglädje (som även avslutar denna konsert) på sin keltiska harpa för honom, och ett spännande musikalist samarbete tog sin början. Catriona McKay frambringar ljud jag inte visste var möjliga på en harpa. Det är alltid lite nervöst när instrumentalister lärt sig skojiga gimmickar på sina instrument – det riskerar bli mer kul än bra – men McKay gör det med bravur. Det är svårt att dra gränsen mellan det svenska och det skotska, men förmodligen är det bara snitsiga musikrecensenter som funderar på sånt. Det låter så vansinnigt bra att det enda man tänker på är att de inte får sluta riktigt än."

Daniel Blanck, Smålandsposten


"Johanssons många signum fick alla plats i konserthuset. Där fanns melodisinnet och virtuositeten, liksom utforskandet av både den uppländska speltraditionen och influenser från annat håll. Bakom honom på scenen fanns en imponerande radda instrument och han växlade mellan nyckelharpa, dess äldre kusin kontrabasharpa och fiol.

Han inledde kvällen på egen hand, men konserten tog fart när gästerna från skivan dök upp. Först ut var gotländske spelmannen Markus Svensson. Med nyckelharporna mot varandra bjöd de på en hälsingländsk polska och en sprittande polkett efter Olle Linder. Svensson följdes av Kalle Almlöf på fiol och Väsenkollegan Mikael Marin på viola, eller "barnkontrabas" som Johansson skämtsamt kallade den. Mellan låtarna bjöd de på humoristiska anekdoter om excentriska och bohemiska spelmän från då och nu, som Byss-Calle och Hjort-Anders "som kunde hoppa en meter upp i luften medan han spelade".

Efter paus välkomnade Johansson in Catriona McKay, från den brittiska folkmusikgruppen Fiddlers' Bid. Med hjälp av sin skotska harpa spann hon en trollbindande väv av toner ihop med hans kontrabasharpa. När de framförde en vals efter den legendariske nyckelharpsspelmannen Byss-Calle möttes den svenska och den skotska folkmusiken. McKays lyriska spelande vann många hjärtan och man kan bara hoppas att hon snart uppträder på dessa breddgrader igen.

Än bättre blev det i avslutningen av konserten, då alla fem musiker som medverkat under kvällen tog plats på scenen samtidigt. Jiggar från Irland, Gotland och Skottland blandades med vals och polska, vilket gav en ny definition av begreppet gränslös musik."

Stefan Warnqvist, Upsala Nya Tidning



Recensioner för DROCD011: Storsvarten
"Äntligen har Olov Johansson gjort en solo-cd. Efterlängtad, för han är utan minsta tvekan landets främsta musikant på nyckelharpa. Allt för sällan har han fått visa vilken bredd och vilken briljans han har i sitt spel"

"Storsvarten är en lysande skiva, kanske en av de viktigaste nyckelharpsskivor som någonsin givits ut."

Stepan Elg, Smålands-Posten

"Nyckelharpan är ett egensinnigt instrument som måste tacka sin lyckliga stjärna för att Olov Johansson finns."
" Olov Johansson vågar ta fram det osminkade hos nyckelharpan, det lite gnissliga och kantiga - just därför är det så lätt att älska hans spel. Han har ett alldeles eget sätt att att göra små luftsprång i pauserna, harpans egna saltomortaler. Andra gånger kletar han ut bordunen som vore det båttjära."

Eva Clementi, Dagens Nyheter

"Sannolikt är det en av de bästa nyckelharpsskivor som gjorts."
" Olov Johansson står för en varsam förnyelse av folkmusiken. Som spelman förenar han det uppländskt jordnära och rytmiskt handfasta med det gränsöverskridande och nära på mystiska."

" Sällan har en nyckelharpa låtit så mycket på skiva. Storsvarten är med andra ord en fullpoängare."

Ulf Gustavsson, Uppsala Nya Tidning

"Men majoriteten av spåren är traditionella låtar som han spelar på egen hand. Det mesta kommer från Uppland. Olov Johansson har vid flera tillfällen hörts betyga sin kärlek till den äldre kontrabasharpan, som har två melodisträngar med en bordunsträng (liggande ton som ackompanjerar melodistämman) emellan, till skillnad från den numera vanligare kromatiska harpan med tre spelbara strängar och en bordun högst upp.

Kontrabasharpan låter rivigare och råare med mera bordun, ibland likt en vevlira. Trots dess harmoniska begränsningar tycker jag att låtarna som spelas på den, som Vals efter kopparslagaren eller Polkett efter Bohlin i frustande samspel med Mikael Marin, låter klart häftigast. Men även klassiker som Stormyren av Erik Sahlström, spelad på kromatisk harpa, får ett alldeles eget liv spelad solo av världsmästaren.

Det lär ha korats fler världsmästare på nyckelharpa sedan Olov Johansson fick den äran, men till skillnad från i sportvärlden är jag inte säker på att de distanserat honom."

Ulf Torstensson, Norra Västerbotten

"Upplänningen Olov Johansson har hörts med Nordman och hörs oftast i gruppen Väsen. På Storsvarten hörs han mest själv med sina nyckelharpor. Det är alldeles utmärkt, därför att Olov är en av Sveriges bästa spelmän och på tiden att han fick huvudrollen."
Hans Bohm, Dala-Demokraten

"Musik att bli lyft av.

Den unge nyckelharpsfantomen Olov Johansson har så mycket liv, energi och puls i spelet att det fullkomligt bubblar över. Allt finns där - maxisvänget, melodiprakten, den personliga fraseringen i stort och smått, udda toner och harmonier som här funkar som cayennepeppar i en gryta och den humorflätade lekfullhet som riktigt fenomenala instrumentalister kan kosta på sig."

Alexander Agrell, Sydsvenska Dagbladet

"En kanonplatta som det är svårt att lyfta fram någon särskild låt ifrån"
Micke Forsberg, Folkdansaren

"Han har en unik kraft och spänst i spelet, som en explosiv höjdhoppare. Kort ansats och vips över ribban två meter upp."
Lasse Åbom, Östgöta-Correspondenten

"Som musiker är Olov Johansson säkerheten själv. Varje ton kommer spiksäkert på sin rätta plats. Medmusikanterna får finna sig i att virvla runt Olovs trygga framfart.

Det är kort sagt skänt att höra Olov Johanssons musik. Hans klara spel är redan en förebild, vilke inte är svårt att förstå."

Gunnar Ternhag, Lira

"Johansson hr filat fram sig själv och sin nyckelharpa till ett välförtjänt kändisskap, som medlem i gruppen Väsen och som solomusiker. Genom samarbetet med amerikanska Kronoskvartetten har han vidgat sin lyssnarskara ytterligare. Nu står han där i stjärnljuset över myren med sitt instrument och spelar än vilt som om instrumentet vrenskades, som om han brottades med det, än lyriskt skirt eller med feta målande drag...

... Att göra 65 minuter nyckelharpa så spännande kräver nog faktiskt en mästare."

Ulf Johansson, Göteborgs-Posten

"Det är ingen tvekan om att vi på den här skivan hör den idag kanske allra främste nyckelharpspelmannen vi har och skivan är ett självklart köp, inte bara för nyckelharpintresserade utan för alla med intresse för folkmusik överhuvudtaget!"
Pelle Schunnesson, Värmländsk Folkmusik

"Så mycket bra folkmusik det kommer nu. Här en sprittande, sprallig och ibland smekande platta från "nyckelharpans Jimi Hendrix" som annars återfinns i Väsen"
Harlad Gatu, Dagens Arbete

Recensioner för DROCD044: I lust och glöd
"I lust och glöd är ett ovanligt lyckat och varierat album."
Po Tidholm, DN

"Visserligen får Olov hjälp av några gästande musiker, men scenen är helt klart hans. Det är en mästare vi lyssnar på och det är bara att luta sig tillbaka och njuta av hans otroligt känsliga och varierande spel."
Winnie Gravlund, Helsingborgs Dagblad

"Varför Olov Johansson brukar ligga bra på tungan när vi snackar om svenska nyckelharpister visar han med denna skiva synnerligen tydligt."
Timo Kangas, Lira

"Som få har han förmågan att låta melodierna blomma ut, i alla deras stämningsskiftningar. Det kan gälla frodigt robusta saker som till exempel Polkett efter Bohlin med sitt snabbskrinnande virtuoseri, eller Tryslingreinlenderen med rejält gubbhäng i rytmen. Men han tar också vara på de mer introspektiva, lyriska sidorna av Upplandsmusiken, och i synnerhet låtarna med kontrabasharpa får något arkaiskt vildvuxet över sig. "
Ulf Gustavsson, Uppsala Nya Tidning

"Här är det nästan för bra. Nyckelharpa är Olov Johanssons instrument och han räknas som Sveriges främste på instrumentet."
Lennart Götesson, Dala-Demokraten

"Inspelningen är gjord i hemmiljö och resultatet är både intimt och genuint. Nytt blandas med traditionellt. Det lyriska blandas med det svängiga, det stämningsfulla med det kraftfulla. Johanssons inlevelsefulla och flödande virtuositet visar sig tydligt på detta omväxlande album."
Ola Wihlke, Nya Wermlands-Tidningen

"Detta är en välproducerad skiva och en spännande introduktion till spelmannen Olov Johansson."
Erik Svansbo, Norrköpings Tidningar

"Man måste inte vara nyckelharpsfreak för att älska ”I lust och glöd”. Den har grymt sväng för alla."
Magnus Börjesson, Nerikes Allehanda

"Svängigt och glatt överlag"
Peter Ahlbom, Spelmannen